Balans...??
Vad ar det for fel pa mig nar jag egentligen har allt men vissa saker anda kanns hopplost?
Jag har betald utbildning, jag har simningen som jag alskar, jag har en pojkvan som jag alskar. MEN... vad kan egentligen vara MEN har??
Har hittat en mojlighet nu i sommar som jag sa garna vill ta men hur ska jag gora med simningen? Och jag vill ju inte vara borta fran Jeremy en hel sommar IGEN (vi kommer ju anda inte ses nagot nasta ar da han aker hem)... Simningen ger mig alla mojligehetr i varlden men ibland kanns det som om den satter varldens kappar i hjulet. Det ar underbart att ha varldens basta pojkvan men det ar dubbelt sa uselt att behova vara ifran varandra. Han har ju sitt liv och sina drommar och jag har mitt liv och mina drommar, hur gor man for att balansera?? Jag behover verkligen komma pa hur... Ni med erfarenhet kan val vara snalla och beratta for mig?!
Blir galen
CIAO
//Liz M Hansson
Vi har ju redan pratat om det hela, men jag kan berätta att så här är livet. Korta stunder av balans då man är tillfreds med sig själv, sin relation, lugnt med barnen. Resten av tiden gå till att sräva efter balansen, dess korta studner av lycka och det strävandet får man aldrig ge upp. Jag upplever att du just nu jobbar med strävandet. Puss / mamma
