Jag är världens lyckligaste som har mina tjejkompisar!

Söndag=städdag!
TRÅKIGT!

Igår hände inget särskilt, bara en vanlig regning lördagskväl i Cincinnati, drömmarnas stad (eller var det Hollywood... ah inte så lätt att hålla isär!). Var över i killarnas hus på samma gata.

Förresten så kommer i princip alla simmare bo på samma gata som oss nästa år :-)! Jeremy kommer flytta in i huset bredvid med ett antal simmare, sophomore-killarna har ett hus längre ner på gatan och senior-killarna bor redan här. Sophomore-tjejerna kommer bo ca 3 min gångväg från vår gata, nästa år kommer bli grymt och på topp av det hella kommer Jossan Wede hit också!!! Kan inte bli bättre!!

Nä men om man skulle ta tag i det där med städningen dårå...

//Liz M Hansson

Morgon: 7*300 tröskel, 1 min vila, snittade ca 1.15 (långbana), godkänt...

Lunch: lektion, accounting, har test på torsdag (snälla gud i himlen låt det gå min väg!)

Eftermiddag: möte med academic advisor, måste ta 17-18 credits återstående terminer för att bli klar med båda mina major inom 4 år (puuuh). Hoppas att få financial aid under sommaren så jag kan ta ett par online klasser

Kväll: snart prov i "what's hot in popular music", låter som en skämt klass men J*KLAR vad det är att plugga gillar vi INTE!!

Då stack jag dårå
Ciao

ps. Jeremy kommer till Sverige i sommar, kommer simma SM för MKK Jippie :-D
//Liz M Hansson

Gör er själva en tjänst och läs hela detta inlägget, tro mig det är värt det!

I think if one can go through life with no regrets, then they have lived a good life. Easy to say, harder to live, but once lived, even for a moment, it rewards you with a tremendous amount of fulfillment. Everyone comes to the crossroads in their lives and the decision that one makes to chose one path over the other is the decision that will ultimately haunt them or reward them. The reason for a past decision revealing itself in the future to haunt you is because of the criteria used to determine the decision. When the criteria used to make a decision at the crossroads is weighted by expressions like: "what is the safe choice," "what makes me comfortable," or "what if I fail;" you can bet a percentage of your potential will forever be lost and unexplored as it is left back at that crossroad in life. Many will choose to ignore and forget the moment and continue on with life. The problem is that shortly afterwards they will cash out on their childhood dreams of becoming that someone as they settle with what is left and available in life.

 

When coming to the crossroads to life, the last thing you want to do is look at is the first hundred yards to either path. The first hundred yards will show a beaten path on one side and a path less traveled on the other. This knowledge will cause your decision to be prejudged into which path is easier, not which path is best for you. It is better to look into the horizon and see if your goal is out there waiting for someone to capture it. Someone has to get it, why not you. Not always, but you will find your goal is along the path less traveled. The hardest step is the first one, after that first step you never look back physically, and as for mentally, you will never look back with regret or ever wonder "what if" for you choose a path based on the end state and not the temporary conditions at hand.

 

Along the path, you will find the width narrows and the walls get closer and closer as you feel the pressure of life on your shoulders. You will notice that the only one along with you on this path ultimately is your shadow. As the pressure builds you rely on your confidence and ability to push through, once through the first pressure plate of life, you find you have some newly developed confidence to who you are. This confidence is a perishable characteristic, but one that will be shortly called upon because the path only gets thinner and thinner as the incline gets steeper and steeper. As this path ends and you reach your goal, you realize that the journey was more rewarding then the goal itself as your confidence is so high you feel you can overcome anything. Granted, as you began the journey, you were scared and nervous, you didn’t know if you had what it took to make it, but you didn’t let that be the deciding point of whether or not to pursue your goal. At the top now looking back on the journey, you know more about who you are inside than ever before. Along the journey you remember hitting a few walls you could not negotiate on your first try. A small set back, but due to your character you don’t look at it as failure, you look at it as a representation of where you currently are and what is needed for you to improve yourself in order to overcome the immediate wall in your life.

 

Far too many people look at failure in a negative way. Sure, it has all the negative connotations to it, but what is also has is a report card on where you came up short. That is the beauty of failure. What you do with it will determine how successful you are in your life. You will never know where your ability lacks and falls short unless you challenge yourself and push yourself past your current comfort zone. You wouldn’t get into the car and start driving without knowing where you were going would you? How then does one expect to improve themselves in whatever endeavor they are embarking upon without knowing what areas are needed to be improved upon? Be careful on settling into a comfort zone for too long or too early in life. A comfort zone will numb your senses and desire to succeed, cause you to settle out in your mind of what could have been. So, in that sense, they are danger zones, but if you are content with yourself and who you are, then accept them for what they are and enjoy your retirement. As for failure, it sucks when you give it your all and still come up short, but get over it. At least you are one of the very few that actually tried, and even though you didn’t succeed on the first try, you now know where you need to improve so the next time you do succeed.

 

There will always be critics in your life. The bigger you become, the larger the population will grow with them. They will beat you down at the first sign of any shortcoming on your part. If there isn't any shortcomings then they will make them up or do anything to bring you down. Laugh at these people and feel sorry for them, for they are the ones who never tried, the ones who chose the path that was easiest to them, ones that lived in a comfort zone and are now trying to justify their life by turning your courage into stupidity to help bring peace to the haunting memories of when they had a chance to be something and passed on it.

//Greg Plitt - Actor, model and former army ranger

Åh jag blir galen. Har ett major beslut att ta innan mitten av nästa vecka och jag kan verkligen inte bestämma mig!!! Jag ligger sömnlös om nätterna för jag är en person som verkligen inte kan stänga av huvudet när det kommer till sådant här. När klockan ringde 05.25 i morse och jag hade sovit i drygt 1.5 timme ville jag gråta, det gick inte att komma upp helt enkelt. Nu ska jag snart iväg och lära mig lite matte, får se hur det går att koncentrera sig.

GAAAAH!!! Beslut beslut!

Om 45 minuter börjar min första och enda klass för dagen "Manegerial Accounting", inte den lättaste krusen jag någonsin har läst kan jag min lätthet påstå.

De senaste dagarna har jag varit totalt slutkörd, träningen har dragit igång på allvar igen och det känns! Gick och la mig klockan 21 igårkväll och ända var det tungt som attans att gå upp i morse.

Passet imorse (långbana):
10*100 insim
5*200 - tröskel, 30 sekunders vila (ryggsim; 2.48 snitt)
500 ben, tempo
5*200 - 5 sek snabbare/200 än föregående, 45 sek vila (ryggsim; 2.44 snitt, snabbaste 2.39)
500 arm
14 min simning, tröskel, mer effektivt än de första 5*200
16*50 varannan snabbt
/ ≈5900

I helgen har jag och Jeremy planerat att besöka Cincinnati Zoo som ligger 2 minuter från mitt hus (ibland kan jag höra aporna skrika). Det ska bli hur mysigt som helst :-).

Nu har även några bilder från Sofie besök här kommit upp på faceboo, jag hoppas hon inte har något emot att jag lånar ett par och visar här:

Jag och Sofie hemma hos mig

1: Logan, jag och Jeremy på Josh's "welcome home" party
2: Jag och Hanna spelar beerpong
3: Jeremy, Richard (Josh's orm), och Sofie

Malin, Sofie och Anna påväg till flygplatsen

Halloj halloj

Har egentligen inget särskilt att skriva. Har haft en relativ lugn helg. Har bara umgåtts med simmarna (som vanligt). Kommer bli så himla underligt när de här fyra åren är över och man helt plötsligt inte har alla runt omkring sig längre... Nä jag vill inte tänka på det bara, hade inte gett upp det jag har här för allt i världen. "Without a doubt" den bästa möjligheten jag någonsin har getts, kommer lämna Cincinnati med en utbilding, vänner för livet och inga lån "what so ever", ibland känner man sig verkligen lyckligt lottad!

Idag har det blivit pluggande, calculus står på schemat, prov på onsdag. Har även försökt fixa med alla skattepapper utan någon större framgång... Och ovanpå allt har jag stött på EN HEL DEL problem med NCAA regler, vet inte hur detta ska lösa sig men förhoppningsvis så kommer det göra det.

Väntar nu på att min mat ska bli klar sedan kommer Jeremy och hjälper mig med matten, har integraler som snurrar i skallen just nu och de vill ICKE reda ut sig... Förhoppningsvis så blir det lite klarhet när mitt geni har hjälpt mig.


Bild från förra årets Beach Party, jag och Jeremy

Oh btw, jag och Jeremy har vatt tillsammans 17 månader idag, who would have ever thought :-P

Jaaa, jag vet, jättedålig uppdatering från min sida men det har helt enkelt inte funnits någon tid. Först var jag i Florida en vecka på spring break sen kom Sofie hit, sen kom Hanna yttring hit och sen kom Malin och Anna Kersmark hit, så det har varit huset fullt minst sagt.

Florida var väldigt trevligt, dock lyckades jag trilla av en jet ski i ganska hög fart och spräckte ögonbrynet, ambulans (eftersom jag slog i huvudet så hårt) till sjukhuset och 7 timmars väntan på en plastikkirurg ledde till 20 stygn i pannan (tio på insidan och tio på utsidan, de tio på insidan löses själv upp i kroppen), scare face represent. Nu måste jag gå runt med hatt i tre månader för att skydda ärret FINT!

Minutrarna innan olyckan, goa och glaa :-)

Tänkte att jag var tvungen att matcha stygnen ovanför vänster öga

 

 

Sista kvällen åt vi på en väldigt god restaurang

Kollade online på när Josh vann 50 frisim på ncaa, 18.93 (konverteras till 22.0 i långbana!)

Alla vi på stranden precis utanför hotellet

Att ha min svenska maffia, som vi kallade oss, här veckan efter Florida var hur kul som helst! Inte lika kul när de åkte dock L. Lovar att jag lägger ut bilder på våra bravader när de kommer upp på facebook, min kamera funkar som sagt inte.

Nu måste jag rikta min fokusering på läraren istället sitter i min ”History of Jewish Civilisation” klass, sådär skoj men jag måste ha en historia klass såatt…..