Vet ni vad? Franska är JÄTTE JÄTTE svårt!! Jag håller på att bli galen i pluggandet när jag gör samma fel om och om igen, jädrans tragglande! Tar en paus och uppdaterar lite här.

Armen är bra nu, hade bara en liten svacka men såklart visste de inte heller den här gången vad felet var... Vad ska man säga, vad ska man säga, irriterande!

Idag känns det som luften fullständigt gått ur mig, väldigt många i laget som är sjuka just för tillfället så Monty bad mig stanna hemma eftersom jag vart helt energilös de senaste träningarna. Så nu ligger jag i sängen och är för trött för att göra något alls, är jättehungrig men orkar inte laga mat :-(, det är jobbigt att inte ha föräldrarna här som kan laga mat. För er som fortfarande bor hemma, FÖR HUNDRA GUBBAR UPPSKATTA ERA FÖRÄLDRAR!!! Ta mitt råd, men man vet väl aldrig vad man har tills man inte har det längre. Hoppas på att Jeremy (mamma och pappa han hade inte körtelfeber!) ska komma med mat till mig, men man vet ju aldrig, kanske får jag hasa mig ur sängen och krypa den långa vägen nerför trappan och ut i köket...??

Nu har som sagt Chattis kommit hit, mycket skönt att ha någon att dela upplevelser som att åka till ikea och vilja äta köttbullar med, eller hur Chattis? Vi har nu börjat vårt uppdrag med att försöka lära folk säga Chattis, med mindre lyckat resultat då "CH"-ljudet är lite svårt för de flesta...


Vad mer, ja, det var en rolig helg med invigningar för våra freshmans, skönt att vara i den andra sitsen detta år!

Ja just det kanske ska berätta om min lilla olycka. För er som lätt blir äckelmagade, sluta läs nu. Min piercing som jag hade i örat hade blivit väldigt inflamerad och började stötas bort. Jag ville ta ut den så jag och Steph åkte till piercingstället och frågade om dom kunde göra det åt mig. Eftersom det var många framför mig i kön var jag tvungen att vänta i en timme men det hade jag inte tid med så jag frågade om jag kunde ta ut den själv och det kunde jag. Så påväg hem i bilen försökte jag, jag tog et stadigt grepp på var sida av piercingen och drog, skulle jag INTE gjort. Istället för att dra isär den och fint plocka ut båda ändarna så råkade jag dra den rakt åt sidan så att örat "delade" sig. Blev alldeles yr i huvudet när jag såg blodet på min tröja. Som tur var så har det än så länge läkt väldigt fint och mitt öra ser inte ut som ett blomkål, TACK!

Med den underbara historian säger jag tack för idag.

//Liz
Mamma jag hoppas att allting gick bra idag, har tänkt på dig hela dagen!! (L)